För första gĂ„ngen pĂ„ tre mĂ„nader har jag varit utanför sjukhusomrĂ„det. Jeeses. Fick permission đ Det kĂ€ndes vĂ€ldigt konstigt faktiskt, men konstigt pĂ„ ett bra sĂ€tt. Jag var hemma hos mina förĂ€ldrar, och sĂ„ Ă„kte jag och mamma till, jag vet inte vad det kallas, mitt bostadsbolag? eller nĂ„t, och sa upp min lĂ€genhet đŠ Det var lite sorgligt, men den ”bĂ€sta” lösningen just nu och pĂ„ en obestĂ€md tid framĂ„t. Det Ă€r bĂ€st för mig att jag inte bor ensam just nu.
Det var ganska bra att vara hemma. VÀldigt ovant att inte vara i sjukhusmiljö. Mina förÀldrar har en katt och det var mysigt att klappa och krama pÄ henne, jag Àlskar katter!
Jag blev trött pĂ„ mig sjĂ€lv nĂ€r jag skulle Ă€ta mellanmĂ„l och fick Ă„ngest över att det (konstigt nog đ ) inte var samma yoghurt som pĂ„ avdelningen. Blev sĂ„ trött pĂ„ mig sjĂ€lv att jag bad Ă€tstörningen fara Ă„t helvete och sedan Ă„t jag. Kan inte hĂ„lla pĂ„ sĂ„dĂ€r ju.
Sedan tittade jag pĂ„ tv tills det var dags att Ă„ka till avdelningen. IkvĂ€ll har det varit stökigt hĂ€r, mycket Ă„ngest och skrik. Ă ngest smittar ocksĂ„, och man blir ju inte direkt lugn heller nĂ€r det Ă€r kaos runt en. Jag fick en Xanor och sedan höll jag mig pĂ„ mitt rum med hög musik pĂ„ i mp3:n. Ăverfallsalarmet gick en gĂ„ng och det dundrande in en massa personal frĂ„n andra avdelningar. Efter det blev det lugnt, men jag vet ju varför. Inte kul att tĂ€nka pĂ„ varför.
Nu ska jag sova, ögonen hĂ„ller pĂ„ att falla ihop…
Louise đ Vintertanke 