Lunch

Vilken dag. På förmiddagen lyssnade jag på en bok, det var ingen större katastrof inombords.

Personalen hade beställt soppa till mig till lunchen, och glömt att berätta det, så jag fick en fet chock när det bars in en skål till mig vid lunchtid. Åh jag behöver ju tid till mental förberedelse… Ångest. Jag fick en av de två Heminevrin-kapslarna som jag tar vid 14, för att lugna mig och sedan åt jag soppan, nån beige historia. 

 

Efteråt gick det åt skogen, jag fick ångest som övergick i panikångest, låg och hyperventilerade och tårarna sprutade, det kändes som att det aldrig skulle gå över. 

Mental förberedelse. Det är min vän det. Jag mår skitdåligt om mina rutiner ändras plötsligt, eller om det händer saker som jag inte vet om ska hända. Det hade nog inte gått lika illa om jag hade vetat om att jag skulle äta lunch, men jag klandrar inte sköterskorna, de har ju jättemycket att göra (och kunde ju inte veta att jag behöver förbereda mig.)

Men nu vet jag tills imorgon.

Det blev inget mellanmål idag, svårt att äta när man inte kan andas (känns det ju som).

Jag är fortfarande trött och ska nog stirra lite mer taket nu.