MĂ„nadsarkiv: oktober 2015

SmĂ„ steg pĂ„ vĂ€gen

2 svar

Inatt fick jag sova utan att vakna av mardrömmar -tack, det behövdes! IgÄr var en lÄng dag, men ok. Det gick bra pÄ mötet pÄ gastromottagningen. MÄende, vikt, sondningen, allt gicks igenom. LÀkare och dietist var vÀl inte sÄ imponerade över min viktuppgÄng, de hade hoppats pÄ mer. Men det Àr ju iaf bÀttre Àn ingenting upp eller minus pÄ vÄgen.

Prat om mat… fĂ„r sĂ„ smĂ„tt börja Ă€ta igen efter sĂ„ mĂ„nga veckor med enbart sond. Blandade kĂ€nslor inför detta. Jag har fĂ„tt en lista pĂ„ förslag pĂ„ mat som gĂ„r bra att Ă€ta, och sĂ„dant jag bör undvika och sĂ„ fĂ„r vi testa oss fram. 

LĂ€karen berĂ€ttade (fast inte mycket) om att jag kan ha fel pĂ„ magsĂ€cken som gör att den inte tömmer sig som den ska, och dĂ€rför har jag haft sĂ„ mycket problem med illamĂ„ende och annat otĂ€ckt. Men jag mĂ„ste göra fler undersökningar innan de kan sĂ€ga sĂ€kert. 

Om allt gĂ„r som jag vill sĂ„ kanske jag slipper sonden om nĂ„gra veckor, nĂ€r jag Ă€ter tillrĂ€ckligt med riktig mat. Hoppas pĂ„ det, ska göra mitt bĂ€sta 🙂 

Efter mötet tog jag blodprover och fick den dĂ€r trevliga sprutan med b-vitaminer, sedan Ă„kte jag hem och dĂ€ckade i sĂ€ngen och somnade 😛 Vid middagen (som kĂ€ndes storslagen fastĂ€n den var helt vanlig) sĂ„ Ă„t jag en pytteportion potatismos och nĂ„gra ungsbakade grönsaker. Om det var gott? Ja! 😀

Utveckling utan mÄl

LĂ€mna ett svar

Viskningar.

Vaknar upp ur Ànnu en av mina lÄngdragna mardrömmar. Tittar pÄ klockan: 01:01. Jag gick och la mig tidigt, somnade, men sedan dess Àr det som att nÄgon stÀngt in min hjÀrna i skrÀckens hus, lÄst dörren och slÀngt nyckeln i syra. Som jag hatar nÀr man tvÀrt vaknar med andetagen fastlÄsta i halsen och kÀnslan av att nÄgot eller nÄgon hÄller pÄ att kvÀva en.

DĂ„tiden kvĂ€ver dig. Äckliga jĂ€vla minnen. SlĂ€ck inte ljuset.

Försöker lĂ€sa i kursboken. Evolution – det Ă€r utveckling utan mĂ„l. Jag fastnar redan vid rubriken. Det lĂ„ter vackert pĂ„ nĂ„got sĂ€tt.

Darrande hÀnder, galloperande hjÀrta. Det kÀnns som myror i kroppen, jag skulle vilja gÄ en promenad men det vÄgar jag inte. Inte sÄhÀr mitt i natten. Inte nÀr mitt huvud Àr fullt med fÀrsk skrÀck.

arm

 

Betong

LĂ€mna ett svar

Imorgon ska jag till gastromottagningen och trĂ€ffa lĂ€kare och dietist. Är nervös, som sĂ„ ofta nĂ€r det Ă€r dags för sjukhusbesök. Det Ă€r som att ens blotta nĂ€rvaro i det vita huset gör en obehaglig till mods, det tror jag att mĂ„nga kĂ€nner med mig. GĂ„r in genom entrĂ©n och orosklumpen knyter sig genast i magen. Det Ă€r som att kroppen minns, minns otĂ€cka undersökningar, hur dĂ„ligt man mĂ„tt nĂ€r man legat i de dĂ€r grĂ„vita rummen med prassliga madrasser, rĂ€dsla inför att fĂ„ ett besked. Kroppen minns ocksĂ„ psykiatrins slutenvĂ„rd. Maktlöshet, Ă„ngest, matschema, mani eller depression. TvĂ„ng. DĂ„ och dĂ„ drömmer jag mardrömmar om bĂ€lteslĂ€ggning. Fortfarande. FastĂ€n det Ă€r sĂ„ lĂ€nge sedan nu.

Allt detta koncentreras, reduceras, till den dÀr orosbetongklumpen i magen.

bravetrees

 

Tillbaka till livet

LĂ€mna ett svar

Hej igen… Jag har nĂ€stan varje dag tĂ€nkt att jag ska skriva hĂ€r, men det har inte blivit av, orken har inte funnits. SĂ„ det Ă€r ett tag sedan sist.

Det kĂ€nns som att jag Ă€ntligen har fĂ„tt Ă„tminstone en tillstymmelse till liv. Jag överlever inte bara. Ända sedan i vĂ„ras sĂ„ har jag varit i princip invalidiserad av mina problem frĂ„n magen, de sista mĂ„naderna kunde/vĂ„gade jag knappt lĂ€mna huset.

Allt Àr ju sÄklart inte perfekt, jag Àr lÄngtifrÄn frisk, men sedan jag skrev sist sÄ har jag trÀffat vÀnner flera gÄnger, gÄtt pÄ mÄlargruppen pÄ aktivitetshuset, jag har till och med handlat klÀder (nÀr orkade jag sist gÄ i affÀrer?) Jag har varit lycklig ibland, en sÄdan lycka man fÄr nÀr inte varje sekund av dagen Àr lidande.

Men jag saknar att Ă€ta. Saknar att tugga. Det Ă€r sjukt vilka cravings man fĂ„r. Det var 6 veckor sedan jag lades in pĂ„ sjukhus och sedan dess har det enbart varit sondmat för mig. Sex veckor. Det kĂ€nns förstĂ„s sorgligt att mĂ„r sĂ„pass mycket bĂ€ttre pĂ„ grund av att jag har slutat göra nĂ„got som Ă€r sĂ„ naturligt – dvs Ă€ta, riktig mat. Och jag ska sĂ€ga att jag Ă€r vĂ€ldigt trött pĂ„ att blanda sondnĂ€ring och vara fastlĂ„st vid en pump eller droppstĂ€llning 20-24 timmar per dygn. SvĂ„rt att förklara för mĂ€nniskor varför man inte fĂ„r Ă€ta, nĂ€r man hamnar i sociala sammanhang dĂ€r det bjuds pĂ„ nĂ„got Ă€tbart. Man kĂ€nner sig konstig och utanför.

NÀsta vecka ska jag trÀffa min lÀkare och dietist pÄ gastromottagningen, vi ska utvÀrdera hur det har gÄtt med den hÀr behandlingen med sond, och börja skissa pÄ hur jag ska börja Àta igen. Det mÄste ske i smÄ steg och jag fÄr absolut inte bli lika sjuk som jag har varit innan.

Jag Ă€r rĂ€dd för att börja Ă€ta igen… rĂ€dd för smĂ€rta, illamĂ„ende, olyckor, allt det dĂ€r jag förknippar med mat. Jag har gĂ„tt upp i vikt pĂ„ sistone, Ă€ven om jag vill nĂ„ normalvikt sĂ„ Ă€r det Ă€ndĂ„ grymt jobbigt att se siffrorna öka. BesvĂ€rligt att ha en svĂ„r kroppslig sjukdom som pĂ„verkar vikt och Ă€tande, och samtidigt ha en Ă€tstörning. Men jag kĂ€nner stort förtroende för min dietist, det Ă€r ju skönt nu nĂ€r jag Ă€r rĂ€dd inför en massa saker. Hon förstĂ„r verkligen och kan se skillnad pĂ„ att jag bĂ„de har Ă€tstörda tankar och beteenden, samt tankar och beteenden som Ă€r grundat frĂ„n kroppsliga sjukdomar.

Jag hoppas att ni har haft det bra sedan vi hördes sist ❀

tubefeed

Sond nattetid.

 

Djupfrysta kÀnslor

LĂ€mna ett svar

Den hĂ€r dagen har gĂ„tt sĂ„ fort… Klockan Ă€r redan över 9 men det kĂ€nns som om jag nyss vaknade. Inuti har det kĂ€nts sĂ„ stumt. Djupfrysta kĂ€nslor. Det Ă€r kanske en vĂ€lsignelse efter dagarna av flashbacks; nĂ€r dĂ„tiden blir sĂ„ framtrĂ€dande i nuet att ens kĂ€nslor tillslut stĂ€ngs av. Överlevnadsteknik. Jag lever per automatik.

Min dietist D ringde i morse, hon Ă€r sĂ„ bra ❀ Dessutom Ă€r hon och lĂ€karna pĂ„ gastromottagningen riktigt bra pĂ„ att samarbeta, och vi som har varit mycket inom vĂ„rden kĂ€nner nog igen att olika yrkesgrupper kan ha extremt svĂ„rt att samarbeta med varandra (ingen nĂ€mnd, ingen glömd) 😉

D ville stĂ€mma av hur det gĂ„r med den nya sonden och jag kunde berĂ€tta att det har varit vĂ€ldigt positivt. Mindre illamĂ„ende, inte smĂ€rtor lika frekvent, mer energi… skulle kunna göra listan lĂ„ng 🙂 Vi bestĂ€mde att jag ska öka mĂ€ngden sondnĂ€ring med 1 pĂ„se, sĂ„ att jag frĂ„n och med mĂ„ndag tar totalt 5 pĂ„sar om dygnet. Det kĂ€nns jĂ€vligt lĂ€skigt Ă„ ena sidan (jag mĂ„ste nog be anorexin hĂ„lla kĂ€ften), Ă„ andra sidan Ă€r sondnĂ€ringen min medicin sĂ„ att min kropp fĂ„r en chans att reparera sig. Kalorier Ă€r inte min vĂ€rsta fiende, upprepar jag för mig sjĂ€lv. Varför ska det vara sĂ„ svĂ„rt att tĂ€nka rationellt?

sond

NÄgra saker man behöver. Container pÄ 0,5 liter, aggregat, sondpulver som blandas med vatten

2elemental028

Elemental 028… luktar hemskt enligt mig. Kan inte ens beskriva lukten. Äckliga brödsmulor och simhallslukt (klor)?

elemental028

En pÄse utblandad med vatten.

1elemental

Med pumpaggregat fastsatt. Bon appetite!

Prov, larm och siffror

LĂ€mna ett svar

dream

Idag var jag pĂ„ komvux och skrev det dĂ€r provet i naturkunskap. Jag har ju aldrig trĂ€ffat de andra i min klass, men vi var inte sĂ„ mĂ„nga dĂ€r, kanske Ă„tta. NĂ€r jag vaknade i morse hade jag ont och mĂ„dde illa, och förbannade att jag skulle mĂ„ sĂ„ just nĂ€r jag mĂ„ste prestera. Men med tabletter mot illamĂ„ende sĂ„ gick det vĂ€rsta över och jag tror att provet gick  bra. Jag blir klart godkĂ€nd iaf 😉 Kapitlet vi har jobbat med nu handlade om kemi sĂ„ det var det vi skrev prov pĂ„.

NĂ„got ganska pinsamt var att sondpumpen började larma mitt under provet :O Jag fick ju ha med ryggsĂ€cken sĂ„ som jag har den hemma, för sonden ska ju gĂ„ nĂ€stan hela dygnet. SĂ„ började pumpen tjuta och ni kan tro att de andra i klassrummet tittade förvĂ„nat omkring sig! Jag fick helt enkelt öppna ryggsĂ€cken, dĂ„ mĂ€rkte jag att det hade bildats en knyck pĂ„ slangen sĂ„ jag rĂ€ttade till det och sedan var allt lugnt, haha 😛

IgÄr var det vÀgning och jag hade gÄtt ner 1 hg. Det kÀndes sÄ laddat igÄr, vÀgningen, de dÀr dömande siffrorna som blinkar. Sjuksköterskan som skriver upp vikten pÄ en gul post it-lapp, för in dem i min journal sÄ att de blir förevigade.

Mina ögon som ljuger för mig. Hur kan jag se nĂ„got sĂ„ uppenbart annorlunda Ă€n mĂ€nniskorna omkring mig? FaktamĂ€ssigt vet jag att man inte kan vara tjock med ett BMI pĂ„ 15, men, dessa ögon som inte kan tolka verkligheten… Jag t v i n g a r mig sjĂ€lv att varje dag blanda till den mĂ€ngd sondnĂ€ring jag ska. Inte fuska en endaste millimeter, för om jag fuskar en millimeter kan jag vĂ€l lika gĂ€rna fuska tvĂ„, tre, eller varför inte hundra? Jag vill bara att det ska bli tyst i mitt huvud (men det kommer det aldrig att bli, jag mĂ„ste stĂ„ ut)

Även om det Ă€r jobbigt sĂ„ Ă€r jag iaf riktigt nöjd med att jag överhuvudtaget kunde ta mig till provet. IkvĂ€ll ska jag gĂ„ och lĂ€gga mig tidigt, imorgon har jag nĂ€mligen telefontid med dietisten. FĂ„r se vad vi kommer fram till.

❀

 

T r a u m a

LĂ€mna ett svar

weheartit

PĂ„ torsdag har jag prov i naturkunskapen! :O Är lite nervös faktiskt, men jag pluggade förra veckan sĂ„ det kommer nog att gĂ„ bra. Idag har plugget bara gĂ„tt Ă„t skogen. Jag försökte, men det Ă€r inte lĂ€tt att koncentrera sig nĂ€r man har Ă€ckliga flashbacks. Jag hatar PTSD. Hatar trauma. Hatar mig sjĂ€lv… Ångesten som trummar inombords och gör mig iskall. Jag var tvungen att gĂ„ till vĂ„rdcentralen ocksĂ„, fĂ„ b-vitaminsprutan. SĂ„ mycket ljud pĂ„ vĂ€gen dit. Ljud=Ă„ngest. Ner med dubbel dos Stesolid. Vilket kaos i huvudet! men det gick. Det mesta gĂ„r. Bit ihop kĂ€karna sĂ„ hĂ„rt att du fĂ„r huvudvĂ€rk, knyt nĂ€varna i fickan. Blunda – hoppa. EfterĂ„t var jag helt utmattad. Jag vill bara att det ska bli onsdag sĂ„ att jag fĂ„r trĂ€ffa min psykolog. Vi fĂ„r tĂ€nka ut nĂ„got, det brukar vi kunna.

 

PTSD, vardagsliv, sondmatning

LĂ€mna ett svar

insideroses

Vissa dagar önskar man att man hade stannat i sÀngen och sovit bort dagen. Sömnpiller och glömska. Jag drömde vidriga drömmar om övergreppet. Igen. Vaknade, men mardrömmen bara fortsÀtter. Flashbacks. GÄng pÄ gÄng kastas jag tillbaka till dÄtiden, kroppens alarmsystem skriker, jag drar mig sjÀlv tillbaka till verkligheten och försöker fokusera, men sÄ dyker nÄgon liten obetydlig trigger upp och mina minnen exploderar igen. Och igen. VÀlkommen till PTSD-vÀrlden. Tog Stesolid och extra Zyprexa, gud lÄt mig slippa vara sÄ skrÀckfylld.

Annat som har hĂ€nt den hĂ€r veckan (mĂ„ste försöka skriva om nĂ„got positivt sĂ„ att jag inte kvĂ€vs under alla mörka tankar): Jag var pĂ„ mĂ„largruppen i tisdags, det var ganska lĂ€nge sedan jag var dĂ€r. Roligt att Ă€ntligen gĂ„ dit 🙂 Jag trivs verkligen med tjejerna dĂ€r. I torsdags kom F och en vĂ€n till henne hem till mig en stund, det var ocksĂ„ vĂ€ldigt trevligt. Jag har ocksĂ„ gjort inte lika roliga, men nödvĂ€ndiga saker, som att hĂ€nga pĂ„ vĂ„rdcentralen och ta blodprover och fĂ„ en spruta med b-vitaminer (aj!) Den dĂ€r sprutan kommer jag tyvĂ€rr att fĂ„ stĂ„ ut med tvĂ„ gĂ„nger i veckan ett tag framĂ„t.

Jag blir fortfarande trött vĂ€ldigt snabbt nĂ€r jag gör saker, att till exempel gĂ„ pĂ„ stan Ă€r uteslutet för den kraften har jag inte, men herre sĂ„ relativt mycket mer energi jag har nu med nya sonden. Men visst Ă€r det en konstig situation. Jag Ă€ter inget via munnen, dricker endast mycket begrĂ€nsade mĂ€ngder. UngefĂ€r 20 timmar per dygn fĂ„r jag sondmat rakt ner i tunntarmen, 2 liter för tillfĂ€llet, men jag bör öka till 2,5 liter om det gĂ„r. Det Ă€r vĂ€l sĂ„ onaturligt som det kan bli 😉 För att slippa vara bunden till en droppstĂ€llning dygnet runt sĂ„ förvaras sondpump, flaska med sondnĂ€ring med mera i en ryggsĂ€ck som jag bĂ€r mer mig, aggregatet (slang) gĂ„r inifrĂ„n vĂ€skan till min sond i nĂ€san och sĂ„ pumpas nĂ€ringen in kontinuerligt. SĂ„ hĂ€r ska jag ha det Ă„tminstone oktober ut.

Men jag mĂ„r SÅ mycket bĂ€ttre nu Ă€n nĂ€r jag Ă€gnade nĂ€stan all vaken tid till att mĂ„ illa och tvinga i mig mat/nĂ€ringsdrycker som jag Ă€ndĂ„ spydde upp. Jag mĂ„r fortfarande illa ibland, fĂ„r ont och ”reaktioner”, men det Ă€r inte pĂ„ lĂ„nga vĂ€gar lika illa som innan jag blev inlagd. SĂ„ hur konstigt det Ă€n mĂ„ lĂ„ta att vara glad över en sĂ„dan konstig matsituation, sĂ„ Ă€r jag det 🙂

Nu börjar Zyprexan verka tror jag. VÀrlden blir liksom suddig kanterna. Jag ska kolla pÄ film nu och försöka tvinga mitt huvud att inte tro att det som hÀnde i dÄtiden hÀnder igen.