Flashbacks

buttons

Bloggens besöksstatistik har gĂ„tt upp en del den senaste tiden, sĂ„ jag fĂ„r vĂ€l önska alla nya lĂ€sare vĂ€lkomna 🙂 Roligt att ni hittat hit!

IkvĂ€ll har Ă„ngesten slagit sina klor i mig igen. Kroppen kliar och sticks, allt kĂ€nns fel. Jag hoppas att det bara Ă€r nĂ„got övergĂ„ende, men jag tror det. PTSD:n som spökar ibland bara, eller det Ă€r ju inte sĂ„ ”bara”, men det Ă€r svĂ„rt att inte mĂ„ dĂ„ligt nĂ€r man fĂ„r flashbacks frĂ„n hemska saker som har hĂ€nt. Vad Ă€r verkligt? Ă€r omvĂ€rlden verklig? hĂ€nder detta nu? eller var det dĂ„? Det som Ă€r allra svĂ„rast att prata om. Och nĂ€r man ska prata Ă€r orden sĂ„ svĂ„ra att anvĂ€nda. Övergrepp. Sex. Till och med ordet traumatiserad Àr svĂ„rt att anvĂ€nda, jag vill hĂ„lla verkligheten sĂ„ lĂ„ngt ifrĂ„n mig som möjligt. För det hĂ€nde ju inte mig, det hĂ€nde min kropp. Och sĂ„ alla anstrĂ€ngningar under Ă„rens lopp för att förstĂ„ att min kropp Àr en del av mig, vi Ă€r inte separerade. Den tillhör mig. Jag kan inte förstĂ„ pĂ„ djupet.

Imorgon Ă€r det nĂ€stan heldag pĂ„ sjukhuset. Jippi. Or not. FĂ„ sista jĂ€rndroppet, trĂ€ffa dietist, trĂ€ffa psykologen pĂ„ Ă€s-mottagningen. Jag fĂ„r försöka distrahera mig ikvĂ€ll sĂ„ att jag kan somna och hoppas hoppas att jag slipper Ă€ckliga PTSD-mardrömmar. Nu blir det Stesolid, te och teckna…

Kram till er ❀

 

4 tankar pĂ„ “Flashbacks

  1. tankarochmening

    Jag kÀnner tyvÀrr ocksÄ igen mig. Försöker bearbeta en vÄldtÀkt, men det gÄr inte bra och vÀldigt ofta kÀnns det som att ingenting ska bli bra igen. Precis som du skriver sÄ har jag nyligen insett att min kropp och jag mÄste bli ett igen, jag tror inte vi har varit det alls de senaste fyra Ären. De senaste Ären som bara varit fyllda av sjÀlvhat, skam och destruktivt sex. Livet kÀnns som ett fruktansvÀrt skÀmt ibland, alldeles för ofta nu för tiden. Jag tycker du Àr fantastisk modig som delar med dig. Kram till dig. /Ida.

    Svara
    1. vintertanke InlÀggets författare

      Kanske skiljer man kroppen frĂ„n sitt jag som ett försök att skydda sig sjĂ€lv… om kroppen inte tillhör mig, sĂ„ hĂ€nde det vĂ€l inte mig? Men tyvĂ€rr sĂ„ skapar ens försvar nya problem.
      Det Ă€r sĂ„ svĂ„rt att bearbeta… önskar att det kunde vara lĂ€ttare!
      Kram ❀

      Svara

Skriv din kommentar hÀr